Bläck är sällsynt i Palma.

Nehej. Inte den heller.

Jag tänkte att det här inlägget skulle innehålla bilder på vår nya lägenhet, men så blev det tyvärr inte. På kontoret har de skämtat om det som en kollega fick höra av sin hyresvärd "you break it, you buy it", men vår tilltänkta hyresvärd var mer av åsikten "if it breaks, for whatever reason, you buy it".

Idag har jag fått en ny insikt om vart det engelsa uttrycket two-faced kommer ifrån. Mäklardamen var söt och vänlig (om än lite pushig) när vi skulle se lägenheten men när det var dags att skriva kontrakt så glömde hon bort att vara söt och vänlig och var bara pushig.

Jaja. Det är bara att ta nya tag...

Tillägg:
Efter att jag publicerat inlägget insåg jag att det inte kommer säga så mycket om jag inte också berättar att det var tänkt att vi skulle skriva på kontrakt för en lägenhet idag. Så blev det alltså inte.

Palma, allt är förlåtet...

Efter att ha haft lite inläggstorka så tänkte jag skämma bort er med två inlägg idag. Rubriken för detta inlägg syftar till rubriken från i måndags då jag inte kände mig helt nöjd med hur Palma behandlade oss. Idag såg det istället ut så här:

Bilderna med Sara på har jag tagit, de snyggt tagna bilderna har Sara tagit. :-)

Längs Palmabukten

Igår bestämde vi oss för att utforska Palma lite mer än vi hittills gjort. Första stoppet var att vi skulle leta upp en restaurang som heter Wineing där vi åt när jag var här med jobbet i april förra året. Det finns dock en del att se även på väg in till själva centrum. Som vyn här till höger. Bilden är tagen från Avenida Joan Miró ner mot stranden i Cala Mayor.

Trots att det när vi började gå var solsken så kan den saken snabbt ändras vid den här tiden på året. Ganska snart efter började det dugga och när vi närmade oss centrum så var det dags att plocka fram paraplyet.

Vi svängde upp mot centrum strax innan vi kom fram till katedralen och tog oss till Placa de la Reina vilket torde kunna översättas med Drottningtorget. Därifrån var det inte långt in på Calle de Apuntadores innan vi hittade Wineing. Gatorna i den här delen av staden är dock så smala att man lätt känner sig lite vilse. Faktum är att gatorna generellt sett är väldigt smala här, på många platser är det rent omöjligt för bilar att mötas. Nöjda med att ha hittat vårt första stopp gick vi tillbaka till Placa de la Reina och tog Passeig de Borns upp mot Placa del Joan Carles I där vi avnjöt varsin varm baguette i skydd från det allt mer tilltagande regnet.

Ett litet torg vi såg på vår vandring från Placa Cort till
Parc de la Mar.

Därefter började vi ta oss längs smala gator ner mot Placa Cort. Där ligger den myndighet där man folkbokför sig och också skaffar sig det mycket eftertraktade busskortet för bofasta. Detta busskort ger förutom en lägre biljettkostnad också möjligheten att byta buss utan att behöva betala för en ny biljett. Vilket gör att man kan kapa priset för att resa till jobbet från ca. 3€ till 0,6€. (Eller någonstans däromkring.) Från Placa Cort tog vi oss via diverse smala gator och små torg så småningom ut i den östra änden av Parc de la Mar och därefter ut på Passeig Maritimo, strandpromenaden. 

Vår vandring tog oss sedan till Portixol som ligger öster om den stora stranden i Palma. Efter en kort tur runt området bar det så av tillbaka hemåt. På vägen hem blev det ett kort stopp på Placa del Joan Carles I för att köpa busskort. (Man kan köpa kort som är laddade med 10 resor för 10€ istället för att betala 1,5€ per biljett på bussen.) Där fick jag beröm för min spanska efter att ha sagt något som på svenska troligtvis bör ha varit något i stil med "ööh... Kårt får Böss?" eller något sådant.

Vy över Portixol

En kort tur uppför Avenida Jaume III (som är det största shoppingstråket här i Palma) begav vi oss sedan hemåt för välbehövlig vila.

Vy in mot Palma från strandpromenaden vid Portixol

Tack för den, Palma...

Idag vaknade vi till denna syn utanför fönstret. Jag vet att det inte är världens bästa bild så därför kan jag upplysa om att strecken i bilden är snö. Visst, den la sig inte men jag hade föredragit om den inte kommit alls.

Idag tog vi oss också ut till SunHotels kontor för första gången. Efter en intervju blev Sara erbjuden ett jobb på deras bokningsavdelning. Fantastiskt kul! Vi blev väl omhändertagna och visades runt på kontoret. Flera personer engagerade sig också i vår lägenhetsjakt sedan det visade sig att när vi väl lyckades få tag på mäklaren så "trodde han att lägenheten redan var uthyrd men skulle höra med sin kollega"...

Som grädde på moset visade det sig, efter att Pontus på SunHotels varit vänlig nog att skjutsa oss till ... någon form av myndighet vars namn jag lär ha svårt att lära mig uttala men som utfärdar personnummer och uppehålls-/arbetstillstånd, att denna myndighet bara tog emot ansökningar från personer inom EU mellan 9 och 14. Vi var där strax innan 16. Så den vänliga handläggaren kikade på våra ifyllda papper, ryckte på axlarna och bad oss återkomma. Att fylla i pappren var även det en upplevelse för sig. Efter att ha lyckats fylla i allt på rätt sätt efter två, tre försök tvingades vi ändå börja om från början eftersom vi använt blå bläckpenna och instruktionerna sa att det skulle fyllas i med svart bläck...

På kvällen var Pontus och hans nyblivna fästmö (grattis!) till en mataffär där vi kunde handla lite förnödenheter. Därefter gick vi ut och åt tillsammans på en kinarestaurang.

Nu ska vi så bege oss upp till rummet och samla krafter inför vad som säkert kommer bli en strapatsrik dag imorgon.

28 timmar senare...

Eller ja, det var lite mer än 28 timmar sedan vi kom hit men ändå... Igår var jag för trött för att orka skriva något. Förutom väldigt lite sömn led jag dessutom av en ganska nyutvecklad förkylning som tyvärr inte gett med sig ännu.

När vi landade insåg vi vad det innebär att Palmas flygplats är den 15:e största i Europa. Efter vad som kändes som 376 kilometer kom vi fram till bagagebandet. Där behövde vi vänta ungefär 3 sekunder innan vi såg våra väskor. Efter det gav vi oss av till taxikön. Inte alls särskilt långt senare släpptes vi av vid hotellet. Efter att tagit igen oss en stund klev vi ut i solskenet för att utforska vår omgivning. Vi vandrade omkring i Cala Mayor och tog sedan bussen in till Palma. Där vandrade vi omkring och kikade på katedralen, Avinguda Jaume III (som är Palmas främsta shoppinggata) och områdena däromkring. Det visade sig också att vår uppfattning av temperaturen var lite väl optimistisk och framåt eftermiddagen frös vi ordentligt. Efter en middag på Hard Rock Café bar det av hemåt. Där såg vi en halv film och somnade sedan innan 21.30.

Nämnde jag att spanjorer inte kan bygga hus? Att ha ett fönster med samma uppbyggnad som en persienn (alltså går att vinkla så att man får in friska luften) kan ses som en fördel på sommaren. När det är max 5 grader ute är det inte fullt lika behagligt. Med dubbla täcken, t-shirt och långärmad tröja blev temperaturen ganska behaglig.

Ungefär 12 timmar senare vaknade vi till en solig förmiddag och en temperatur i rummet som nästan var behaglig. Efter frukosten gav vi oss sedan (betydligt varmare klädda idag) av på nya äventyr. Först gick vi ner till stranden i Cala Mayor eftersom vi missade den igår. Där tror jag att vi kommer spendera en del tid i sommar. Vi beslutade oss därefter för att promenera till Porto Pi och handla lite saker som vi saknade. Det visade sig att spanjorer tycker det är viktigt med vilodagen. Det enda som var öppet var en spelhall och diverse matställen. Det började bli dags för foder så vi gick in på Burger King. Vi blev först lite förvånade över att det inte fanns någon vegetarisk burgare (som det finns i Sverige) men efter att ha frågat så visade det sig att det fanns det visst. Det visade sig dock vara en vanlig cheeseburgare som de helt enkelt låtit bli att lägga något kött i. Aningen överraskade blev vi...

Efter det fortsatte vi vår vandring in till Palma och till katedralen där vi hoppade på en sightseeingbuss. Den tog oss på en knapp 1½ timmas tur runt staden. Efter det irrade vi oss runt på diverse smågator innan vi kom fram till ett café vid Placa d'Espanya. Där satt vi ett tag och pratade och gick sedan vidare till en restaurang för att äta middag. Köket hade dock stängt till klockan 19, 45 minuter senare. Så vi gick en sväng och kom tillbaka när köket öppnat. Efter att ha avnjutit en god pasta begav vi oss sedan hemåt. Nu sitter vi i receptionen och avlägger rapport. När den saken är avklarade är det dags för sängen, för imorgon börjar vardagen!

Ha det gott och njut av 3-glas fönster och element. :-)

T minus 10 timmar...

När jag började skriva det här inlägget så var rubriken T minus 9 och syftade då till antalet dagar det var kvar tills vi skulle åka. Att det nu ändrats till att bara vara timmar kvar symboliserar ganska bra hur tiden sedan jag började skriva har tett sig. Allt har gått i rasande fart och vi har sysselsatt oss in i det sista.

Det ligger något svagt overkligt över tanken på att vi om 17-18 timmar kommer att landa 250 mil härifrån på en ö nere i medelhavet. Den senaste tiden har varit lite berg-och-dalbana. Vi bestämde oss för en lägenhet som sedan gick om intet för att ägaren inte kunde tänka sig ett kortare kontrakt än 12 månader (vilket kanske hade varit ok om vi faktiskt sett lägenheten med våra egna ögon). Vi blev kontaktade av en familj som ville hyra vår lägenhet här hemma men som hörde av sig dagen innan de skulle komma och titta och tyckte att 12 månader var för kort. När jag skulle boka flygbiljetter till vår tilltänkta avresedag (den 9:e februari) så hade biljetterna till flighten tagit slut vilket medför att vi åker den 11:e istället.

Nu har vi alltså sovit i vår lägenhet för sista gången på länge, jag har väntat på bussen vid Korseberg för sista gången på länge och jag har plundrat mitt skrivbord på jobbet på allt som gick att få med sig. Konstigt. Det är så det känns just nu. Jag ser ändå fram emot att åka, jag är bara inte så duktig på att vänta.

Eftersom det inte hann bli helt klart med vårt boende så kommer vi bo här de närmsta dagarna.

Sov gott!